Julbrev 2014 från ordföranden

Göteborgspanorama. Foto: WikiCommons.

Göteborgspanorama. Foto från WikiCommons.

Kära GO-Vänner!

Så kom det rätta svaret på gåtan i min förra krönika. Vår medlem Christer Forss levererade det. Hittills har pristagarna antingen varit släkt med mig eller både burit mitt vackra förnamn och varit med i den valberedning som föreslog mig som ordförande. Är det ett mönster som tecknar sig? Vi får se!

Det rätta svaret i Opera-gåtan del 2 var PLATÉE, en opera av Jean-Philippe Rameau. Tonsättaren har en viss aktualitet i år, då det är 250 år sedan han dog. Christer Forss hittade de sex bokstavsledtrådarna: A som i Alcina, Arabella och Askungen, P som i Pajazzo, På Sicilien, Parsifal, Pelléas och Mélisande och Peter Grimes, L som i Lady Macbeth från Mtsensk, Lohengrin, Lucia di Lammermoor och Lulu, E som i Elektra, Enleveringen ur seraljen och Elisir d´amore, och ännu ett E, som i Erwartung och Eugen Onegin, och slutligen T som i Telefonen, Trollflöjten och Trubaduren. Dessa sex bokstäver kombinerade Christer Forss så till PLATÉE. En bedrift, skulle jag vilja säga! Operan spelas sällan. Så vitt jag vet endast en gång i Sverige. Det var 1978, på Drottningholmsteatern. Titelrollen – en hög tenor – kreerades då av Gösta Zachrisson, som senare fick göra många stora roller på Stora teatern och GöteborgsOperan, exempelvis Don Ottavio i Don Giovanni, Eisenstein i Läderlappen och Jean Valjean i Les Misérables.

I det senaste numret av den fina tidskriften Opera (nr 5 2014) såg jag förresten, att PLATÉE ges i radions P2 på Alla Hjärtans Dag, den 14 februari, i en inspelning från Opéra-Comique i Paris. Jag har för flera år sedan sett Platée i just Paris. Och i TV, på kulturkanalen Arte. Det är en fantastiskt rolig, festlig och sprudlande sagoaktig komedi, med tragiska undertoner, om guden Jupiter som på grund av hustrun Junos svartsjuka skall förmås att bli förälskad i en groteskt ful, grodliknande ”vattennymf”, Platée. En kvinnoroll (?) som sjungs av en man. Kräver ekvilibristiska sångare i några av de många rollerna. Den härliga operan skulle jag gärna vilja se och höra på GöteborgsOperan. Den är fantasifull, uppsluppen och t.o.m. queer. Musiken gör en upprymd.

Nu går ju Humperdincks ”Hans och Greta” på GöteborgsOperan. Det leder mig osökt in på en ny fråga. Några ”julnötter” att knäcka. Lite lättare än förra gången. Det finns en uppsjö operaverk som har titlar av typen ”Hans och Greta”, två namn kombinerade med ett ”och”. Hos Rameau har vi till exempel ”Hippolytos och Aricie”, hos Gounod ”Romeo och Julia”, hos Mozart ”Bastien och Bastienne”, hos Carl Nielsen ”Saul och David”, hos Berlioz ”Béatrice och Bénedict” – på Läckö till sommaren – och hos Schönberg ”Moses och Aron”. Jag söker nu fyra andra operor med liknande titlar. Alla har spelats på GöteborgsOperan. Vilka kan det vara?

A. En opera som getts i två olika uppsättningar under GöteborgsOperans 20-åriga historia. Senast gjorde Annalena Persson och Lars Cleveman de båda huvudrollerna. Handlingen skulle kunna sammanfattas sålunda: En dryck får ödesdigra konsekvenser.

B. En opera som häromåret gavs konsertant på GöteborgsOperan. De båda namnen som förenas med ett ”och” är här släktnamn. Även här förekommer en dryck med ödesdigra konsekvenser. Bygger på ett drama med annat namn av Shakespeare.

C. En fransk opera. Ett lyriskt, symbolistiskt och impressionistiskt triangeldrama med två halvbröder som två av hörnen i triangeln. Tid och plats: Sagotid i ett påhittat kungarike. Även denna opera bygger på ett skådespel, med samma namn som operan.

D. En opera som framfördes på GO ganska nyligen. Endast tre roller. Kör. Dansare. Regi senast här: David Radok. Min sopranfavorit i den ena huvudrollen.

Skicka in ditt förslag till svar direkt till mig: Christer Elfversson
Evig ära och något litet trevligt pris utlovas till den som blir först.

Men operalivet är inte bara tävlingar och spel och dobbel. Det kan vara kärlek också. GO-Vännernas kärlek till GöteborgsOperan är omvittnad av många. Måtte den vara evig. Men jag får erkänna att jag har gjort ett litet snedsprång, hoppat över skaklarna och över Sundet och där blivit förförd av någon annan. Det skedde i Köpenhamn, häromveckan. Där såg och hörde jag den mest förföriska ”Rosenkavaljer” som jag någonsin har upplevt. Stilfull, tankeväckande och känslosam. Vacker! Octavian sjöngs av svenskan Elisabeth Jansson. Den här uppsättningen lockade fram både gråt och leenden! Den ges två gånger till: söndagen den 18 januari och lördagen den 24 januari. Jag gör gärna en repris på mitt snedsprång.

Det är också lätt att bli förälskad i Malmöoperans Greve Ory. ”Värd en resa”, som det brukar heta. Och vi var 36 GO-Vänner som begav oss dit en grå novembersöndag. Med buss. Vi fick en härlig upplevelse. Det är bara att erkänna: De kan i Malmö också! Dirigenten Tobias Ringborg och mezzon Ketevan Kemoklidze i ”byxrollen” Isolier är två som jag särskilt skulle vilja nämna. Resan var oerhört välplanerad. Tack till Agneta Winqvist, som ansvarade för allt, från idé till förtäring! På resan till Malmö bidrog Jan-Erik Hultman till den goda stämningen genom att berätta om Rossini och om verket och Eskil Malmberg genom att presentera projektet ”Tunneln genom Hallandsåsen”. Undertecknad hade en liten frågelek kring Birgit Nilsson. Vi passerade ju Bjäre, inte långt från Birgit Nilssons hem – numera museum. På hemresan uttrycktes önskemål om att vi snarast borde åka till Malmö igen. Det känns inte så långt borta.

Vid hemkomsten fortsatte jag att försöka få någon ordning på hundratals (viss överdrift, kanske) gamla teaterprogam, nedpackade i lådor i källaren. Det första som då fastnade mellan fingrarna var just GREVE ORY! Är det ödet? Eller en tillfällighet? Det är ett program från Stora teatern säsongen 1967-1968. Jag föll i gråt när jag såg det. Kände mig som Fältmarskalkinnan i Rosenkavaljeren. Vemodigt tittade jag tillbaka på min ungdom och förstod att DEN Greve Ory var för evigt förlorad för mig. Rut Jacobson gjorde då den kvinnliga huvudrollen, grevinnan Adèle. Hon är en av 1900-hundratalets absolut främsta svenska sopraner. Hon hade en enastående bredd. I ”Hoffmanns äventyr” gjorde hon exempelvis ALLA de tre kvinnliga huvudrollerna. Hon gjorde Mimi och Rosina. Valencienne och Elsalill. Butterly och Violetta. Det är en skandal att hon aldrig blev hovsångerska. Men sådana rekryteras väl bara i Stockholm.

Elisabeth Erikson och Håkan Hagegård i Ingmar Bergmans "Trollflöjten" från 1974.

Elisabeth Erikson och Håkan Hagegård i Ingmar Bergmans ”Trollflöjten” från 1974.


Med ett göteborgskt undantag: Elisabeth Erikson. Annars skulle jag kunna räkna upp TIO ”göteborgare” som borde hedras med den utmärkelsen. Bland GO-vännerna finns det många som skulle kunna hjälpa mig. Det märktes i bussen till Malmö, att det finns massor med operakunskap hos våra medlemmar.

De skånska operavännerna (OVIS) kommer förresten till Göteborg den 15 februari. På en matinéföreställning. Då ges här John Adams opera ”A Flowering Tree”. Styrelsen för GO-vännerna har en plan: Vi försöker ordna en gemensam aktivitet med skåningarna före föreställningen. Lekamlig och andlig spis i goda vänners lag! OVIS ordförande, Ingemar Olander, skriver förresten i deras medlemsblad en del tänkvärda saker om värdet av att operatraditionen hålls levande: ”Det är viktigt att vi inte glömmer bort eller avstår från att ta del av vår egen tids operaverk. Det sena 1900-talet och vårt nuvarande århundrade uppvisar nya verk med vår tids musik”. Vi, som operapublik, måste sluta upp och ta del av detta, ”för att inte genren skall dö ut och det som återstår förvandlas till operahistoria”. Tål att tänka på, inte minst med anledning av vårens repertoar på GöteborgsOperan: Adams ”A Flowering Tree”, Bartòks ”Riddar Blåskäggs borg” och Schönbergs ”Erwartung”. Det blir spännande att möta dessa verk, som man inte har någon förhandsuppfattning om. Öppna alla sinnen!

Jag tror, att det skulle finnas utrymme för samarbete även med andra vänföreningar än operavännerna i Skåne. På nära håll i Göteborg har vi ju exempelvis både Wagner-Sällskapet och Italienska Operaklubben. Samt riktigt nära, ”hemma” i huset, Danskompaniets Vänner. Och Kungliga Operan i huvudstaden! För en göteborgare känns det kanske främmande att samverka med Stockholm. Kom att tänka på den gamla historien om stockholmaren som kom till Göteborg och frågade en göteborgare: ”När vi i Stockholm pratar om er i Göteborg kallar vi er ofta för Kal och Ada – men vad kallar ni göteborgare oss stockholmare?”. Svaret: ”Vi talar aldrig om er!”. Operavännerna på Kungliga Operan i huvudstaden ordnar emellertid ibland resor till oss. Varför inte försöka ordna ett utbyte? Operavänner i alla städer – förenen eder!

Den bästa av jular och det bästa av operaår önskar jag alla våra medlemmar! Jag tror att vi får många fina stunder tillsammans under 2015.

Christer Elfversson, ordförande för
cropped-go_vanner_logo_horisontell_jpg.jpg

 Panora rånhamnpiren i Mölle. Foto: WikiCommons.

Panorma sett från hamnpiren i Mölle. Foto: WikiCommons.

Annonser