Ordföranden har ordet – april 2019

Göteborgspanorama. Foto från Wikimedia Commons.

I min operagåta i mars gällde det att identifiera tio sångare som alla sjungit på GöteborgsOperan. Här kommer de rätta svaren:

A: Peter Mattei (senast titelrollen i Brittens Billy Budd 2013, tidigare i Don Giovanni och Barberaren i Sevilla)

B: Kerstin Avemo (nu aktuell i Nyckeln till drömmarna och Vox humana, tidigare i exempelvis La traviata, Lucia di Lammermoor och Lulu, nästa säsong Mimi i La Bohème)

C: Anders Lorentzon (senast Wotan i Rhenguldet i höstas, återkommer som Wotan i Valkyrian i höst, nu aktuell i Nyckeln till drömmarna, tidigare i bland mycket annat Mästersångarna i Nürnberg, Attila och Macbeth)

D: Nina Stemme (senast Alicia Hauser i Notorious hösten 2015, tidigare i bland annat Madame Butterfly, Tosca och Rosenkavaljeren)

E: Tomas Lind (senast Canio i Pagliacci, tidigare i Tosca, Turandot, Norma och mycket mer, återkommer nästa säsong som Cavaradossi i Tosca)

F: Carolina Sandgren (senast Nedda i Pagliacci, tidigare i Tosca, Figaros bröllop, Elektra och mycket annat, återkommer nästa säsong som Floria Tosca )

G: Peter Jöback (Robert i Kristina från Duvemåla 1996 är – hittills – enda rollen på GöteborgsOperan)

H: Katarina Karnéus (senast Santuzza i Cavalleria rusticana, tidigare i exempelvis Orfeus och Eurydike och Norma, nästa säsong i Valkyrian)

I: Michael Weinius (senast Alex Sebastian i Notorious hösten 2015, tidigare i bland annat Così fan tutte och Goya)

J: Sofie Asplund (senast i Ariadne på Naxos våren 2018, tidigare i till exempel Figaros bröllop, som hon återkommer i till hösten, och om ett år blir hon Musetta i La Bohème)

Den här gången kom det in nio rätta svar. Vinnare drogs vid Göran Gademans introduktion till Nyckeln till drömmarna och Vox humana den 1 april. Vinnare blev Svante Nordgren, som belönas med ett presentkort på Operan à 200 kr. Grattis till honom!

Så var det dags för en aprilgåta. I den utgår jag från mitt arbete med Kullateatern i Höganäs. Kullateatern är en amatörteaterensemble uppbyggd som en ideell förening. Min uppgift där är främst att jag är vad man kallar ”dramaturg”. Jag letar pjäser som skall passa ensemblen. Senast hade jag hittat Vilhelm Mobergs satiriska komedi Kassabrist, som gavs våren 2018. Någon gång har jag också ägnat mig åt att regissera.

Det händer ibland att jag skriver nya pjäser för Kullateatern. Häromåret när Höganäs firade 80 år som stad, skrev jag ett krönikespel med titeln Kärlekens höga näsa. Den pjäsen gjorde åtta nedslag i Höganäs 1900-talshistoria, grundade på berättelser som höganäsarna skickat in. Scenerna interfolierades av tidstypisk musik, till exempel Min soldat och Que sera sera. Jag har också dramatiserat Margaret Reys barnbok Pricken till en pjäs med både vuxna och barn i rollerna. Den turnerar på dagis och skolor i kommunen.

Kullateaterns nästa premiär blir en pjäs som jag har kallat Skrattar bäst. Repetitionerna med 14 aktörer samt professionell regissör och scenograf och kostymmakare startade i maj förra året. I början träffades ensemblen en gång i veckan. Inför premiären den 13 april blir det betydligt mer intensivt repeterande. Det är en mycket komplicerad historia. Men rolig. Manuset bygger på Puccinis enaktsopera Gianni Schicchi, som i sin tur bygger på en episod i Dantes Divina Commedia. Temat är dödssynden girighet. Stundtals är det rena farsen, men med en underton av allvar.

Jag fick faktiskt idén till den här pjäsen när jag hösten 2017 såg David Radoks uppsättning av Gianni Schicchi på GöteborgsOperan. Den var då kombinerad med Kurt Weills och Bertolt Brechts De sju dödssynderna.

Skrattar bäst är förstås ingen opera, men föreställningen innehåller massor av musik. Hela trettio låtar. Med något undantag är det nästan bara italiensk musik, eftersom det hela utspelar sig i Florens. Från Puccinis opera Gianni Schicchi har jag övertagit persongalleriet, miljön och förstås Laurettas berömda aria O mio babbino caro. Här finns också många italienska schlager, t ex Volare, Ciao, ciao bambina och Piccolissima serenata. Ibland blir det allsång, till exempel när ensemble och publik förenas i Italiens nationalsång Fratelli d´Italia. De flesta sångerna sjungs på italienska! Utan textmaskin!

Det har varit ett sant nöje att följa repetitionerna. Skådespelare som aldrig tagit en ton offentligt och rakt inte på italienska levererar både arior och slagdängor med en verklig sångarglädje. Jag spelar rollen som den döde, vilket innebär att jag inte behöver lära mig vare sig repliker eller sånger. Jag har inte heller tid att vara med på alla repetitioner. Min ”roll” skulle kunna göras av en docka. Så var det när Gianni Schicchi gavs på GöteborgsOperan. Jag har upptäckt att jag har den svåraste rollen. Det är inte lätt att spela lik i mer än en timme. Särskilt inte för en som i likhet med mig har restless legs. Men jag tycker det är så roligt att följa arbetet, att jag oftast är med. Det hela blir både roligare och mer levande på något sätt, om även liket är en levande människa!

Utöver O mio babbino caro ingår hela åtta andra operastycken i föreställningen. April månads operagåta blir därför att placera följande åtta melodier i rätt opera. Skicka din lösning direkt till mig: christer.elfverson@telia.com. Senast den 4 maj. En vinnare av ett presentkort på GöteborgsOperan à 200 kr dras den 6 maj, vid första seminariet i vår serie ”En opera blir till”.

A. Nessun dorma

B. Vissi d´arte

C. Katalogarian

D. Faktotumarian

E. Brindisi (Libiamo)

F. Una furtiva lagrima

G. Che gelida manina

H. E lucevan le stelle

I skrivande stund har nästa säsong just presenterats. På repertoaren finns ovanligt många ”klassiker”, Figaros bröllop, Carmen, La Bohème, Cosi fan tutte och Tosca. Ett par saker är ju kända sedan rätt länge: Valkyrian och musikalen Oliver. Allra mest spännande tycker jag det ska bli att äntligen få se och höra Benjamin Brittens Döden i Venedig på GöteborgsOperan. I David Radoks regi, dessutom. Jag är övertygad om att även spelåret 2019-20 kommer att bjuda på många fina upplevelser.

Vi ses väl på Operan!