Ordföranden har ordet – februari 2021

Med anledning av att 2020 just var ett avslutat – och ganska sorgligt – kapitel och i förhoppningen om att 2021 skulle innebära ett SLUT på coronan,  kom operafrågan i januarikrönikan att handla om just SLUT. Lyckliga sådana, skulle det förstås vara. Jag sökte tio operor som slutar som en riktigt god saga bör göra. Vilka? Här kommer de rätta svaren:

1. Selim pascha är en ovanlig operaroll. Han sjunger inte en endaste ton. I slutet av operan förlåter han den orätt som en gång tillfogades honom och skänker fiendesonen Belmonte friheten. Alla utom Osmin hyllar honom för detta bevis på storsinthet. Stina Ancker regisserade operan i Göteborg 2005. Svar: Italienskan i Alger (Rossini) 
2. Leander får sin Leonora, Henrik sin Pernille. Pappa Jeronimus klagar över ungdomen och sedernas förfall, men han ger med sig till slut. Ouvertyren och Tuppdansen hör man ofta från konsertestraderna, men hela operan spelas sällan i Sverige. Urpremiär 1906. Operan fick sin svenska premiär på Stora teatern 1930. Bygger på en komedi med samma namn av Ludvig Holberg. Svar: Maskarade (Carl Nielsen)
3. Rosina slipper fri från sin förmyndare Doktor Bartolo och får sin älskade greve Almaviva. Senast i Göteborg gjorde Ann-Kristin Jones Rosina. Svar: Barberaren i Sevilla (Rossini)
4. En fet, fåfäng, skrytsam och feg adelsman blir visserligen gjord till åtlöje för sina. försök till amorösa eskapader, men han håller god min i elakt spel och konstaterar i slutet att ”allting är skoj på jorden och vi är alla dårar”, som det låter i operans slutfuga som sjungs av hela ensemblen. Sista verket i denne tonsättares enorma produktion. Svar: Falstaff (Verdi) 
5. En hertig ger två förrymda kärlekspar tillstånd att gifta sig. Några hantverkare får uppföra sitt teaterstycke om Pyramus och Tisbe. Operan fick sin urpremiär i Aldeburgh den 11 juni 1960 och skandinavisk premiär på Stora teatern sensationellt nog endast sexton månader senare, den 6 oktober 1961. Jag såg den då och blev väldigt förtjust i den operan. Samt imponerad av vad som kunde åstadkommas på Stora teatern på den tiden. Blir nostalgisk när jag femtio år senare plockar fram programmet. Översättningen var gjord blixtsnabbt av Alf Henrikson, Bengt Petersson var regissör, Carl Rune Larsson dirigerade, Stellan Mörner hade gjort en sagolik scenografi, operachefen själv, Bernhard Sönnerstedt, sjöng hertigens roll, Evy Tibell, Berith Bohm, Claes Jakobsson, Lars Billengren, Gudrun Henricsson, Kirsten Schultz och Arne Wirén var några andra i den långa rollistan. Speciellt minns jag Leif Stålberg som älvkonungen Oberon, ett parti för en counter-tenor. Svar: En midsommarnattsdröm (Britten) 
6. Nemorino får med hjälp av Dulcamara sin Adina. Elin Rombo gjorde Adina på GöteborgsOperan 2013. ”Såg jag en tår på hennes kind”, sjunger Nemorino i en svensk översättning av operans mest kända aria. Svar: Kärleksdrycken (Donizetti) 
7. En sångare återfår sin döda hustru. Katarina Karnéus och Kerstin Avemo gjorde titelrollerna när operan gavs på GöteborgsOperan 2014. Svar: Orfeus och Eurydike (Gluck)
8. Peter och Gertrud återfinner sina två barn. Barnen på GöteborgsOperan 2015 var Matilda Paulsson och Elisabeth Meyer, alternerande med Sofie Asplund.  Susanne Resmark, Carolina Sandgren, Marco Stella och Mia Karlsson var också med i föreställningen. Svar: Hans och Greta (Humperdinck) 
9. Marenka och Jenik får varandra efter diverse förvecklingar med bland andra en äktenskapsmäklare och en lössläppt björn inblandade i handlingen. En polka, en furiant och Komedianternas dans är de mest kända musikstyckena i operan. Verkets upphovsman bodde i Göteborg 1856 – 1861. Men operan har ännu inte spelats på GöteborgsOperan. Däremot på Stora teatern ett par gånger, senast 1979, då Marianne Johansson (senare Schell) gjorde Marenka. Svar: Brudköpet (Smetana)
10. Don Alfonso vinner ett vad med hjälp av Despina. Fiordiligi, Dorabella, Ferrando och Guglielmo är namnen på de övriga av operans personer. Men är slutet helt lyckligt, egentligen? Kan diskuteras. Coronan satte stopp för en föreställning som skulle turnera i Västra Götalandsregionen på våren 2020. Svar: Cosi fan tutte (Mozart)

Var frågan den här gången svårare än vanligt? Kanske var det så, eftersom endast femton rätta svar kom in. Några av de sökta operorna spelas sällan. Man glömmer bort att de finns.  Brudköpet, Maskarade och En midsommarnattsdröm hör exempelvis till de operor som jag gärna skulle se igen. Och varför inte på GöteborgsOperan? En vinnare drogs i varje fall sent på kvällen på Alla hjärtans dag. Den här gången var det Agneta Winqvist, som hade turen med sig. Hon får ett presentkort på GöteborgsOperan à 200 kronor. Grattis till Agneta!

Häromveckan såg jag i SVT en inspelning av La Bohème från en föreställning i San Francisco 1988 med Mirella Freni och Luciano Pavarotti. Lite besviken blev jag allt. Sångligt tyckte jag dessvärre att de båda sångarna kanske hade passerat sitt zenit. Men de inte bara lät ”lite gamla” utan deras utseende och agerande signalerade inte direkt fattiga och svältande bohemer i Paris. Tragiken fanns där ändå och samspelet mellan Freni och Pavarotti var rörande. Och väldigt fysiskt. Jag visste inte att de båda kände varandra sedan skoltiden i Modena. Vilket framgick av den dokumentär om Freni som föregick föreställningen. Den gav mig också anledning att hitta mer av hennes sångkonst på Youtube. Och det fanns massor! 

Föreställningen gav mig också idén till februaris operafråga. ”Så kall ni är om handen” är antagligen en aria, som de flesta känner till, även om man är aldrig så ointresserad av opera. Här kommer beskrivningar av tio andra, förhoppningsvis någorlunda kända arior, fem för kvinnoröster, fem för mansröster. I vilka operor kan man höra dem? 

1. ”Dove sono …” En grevinna (sopran) frågar sig vart de har tagit vägen, de ljuva och behagliga stunderna som hon minns att hon förr kunde dela med sin man. Häromåret hörde vi Ida Falk Winland sjunga denna vackra aria på GöteborgsOperan.
2. ”O mio babbino caro …” En flicka (sopran) hotar sin far med att hon ska kasta sig i floden om han inte hjälper henne att få den man som hon älskar. Senast var det Anna Johansson som sjöng den i Göteborg. Fadern, som är denna enaktares titelfigur, gjordes då av Åke Zetterström.
3. ”Ah! Ich habe deinen Mund geküsst …” En ung kvinna (sopran) kysser i extas läpparna på en halshuggen mans huvud och blir därefter själv dödad på faderns order. Kanske inte en ”aria” i ordets gängse mening, eftersom musiken i denna opera flödar fram i en ständig ström, utan att man kan särskilja de olika styckena. 2011 sjöng Annalena Persson rollen i Göteborg.
4. ”Caro nome …” Dottern (sopran) till en narr besjunger sin älskades namn ”Gualtier Maldé”, som egentligen är falskt. Bakom ”pseudonymen” döljer sig en kvinnoglad hertig som spelar fattig student. GöteborgsOperan gav den senast 2015 i en turnerande tältversion – på svenska – med bland andra Sofie Asplund som sjöng den här svåra arian.  
5. ”Vissi d´arte …” En operasångerska (sopran) frågar Gud varför hon får stå ut med så mycket hemskt. Hon som alltid velat göra så väl och varit så gudfruktig. Coronan gjorde att vi gick miste om att Carolina Sandgren fick framföra den under det innevarande spelåret.
6. ”Madamina, il catalogo è questo …” En tjänare (bas) räknar upp sin husbondes alla erövringar i olika länder. Bara i Spanien uppgår de till ettusentre. Operan är planerad att återkomma till GöteborgsOperan i maj, men det är osäkert. Beror på Coronaläget. Om det blir av, så får vi höra Markus Schwartz sjunga den då. Hoppas! 
7. ”Morgenlicht leuchtend rein wie am Anfang …” Med den här sången i slutet av en fyra timmar lång opera vinner en sångare (tenor) pris i en sångartävling. En skomakare hjälper honom. Belöningen heter Eva. Gästen Richard Dencker sjöng partiet på GöteborgsOperan 2010, senast det begav sig. 
8. ”Ella giammai m´amò …” En kung (basbaryton) funderar i en lång monolog över sin hustru, drottningen ”Hon älskade mig aldrig”, över sin son, som har svikit honom och över sin egen makt i förhållande till kyrkan. 2010 sjöng Anders Lorentzson rollen på GöteborgsOperan.
9. ”La fleur que tu m´avais jetée …” En deserterad sergeant (tenor) påminner sin älskade om att hon en gång kastade en blomma till honom och vädjar om att hon åter ska älska honom. Förgäves! Operan slutar med att han dödar henne. Joachim Bäckström hörde vi senast i rollen i Göteborg.
10. ”Si può. Signore! Signori! Scusatemi Se da sol mi presento.” En skådespelare i ett resande teatersällskap (baryton) presenterar i en prolog för publiken vad den har att vänta sig. Han bekänner samtidigt sin livs- och konstfilosofi: Motsatsen mellan det verkliga och det skenbara, livet och skådespelet, människorna och maskerna upplöses i teaterns sanning och känslornas odelbarhet. Kanske den vackraste av alla operaarior, om ni frågar mig. Senast på GöteborgsOperan (2019) sjöngs den av Mats Persson.       

Skicka din lösning direkt till mig christer.elfverson@telia.com senast den 2 april. Vinnare dras den 3 april, påskafton. Vinsten är som vanligt ett presentkort på Operan à 200 kronor. Lycka till!

Och så hoppas vi att vi får ses ”på riktigt” i en ljusnande framtid! När det nu kan bli. Spelåret 2020-2021 verkar gå förlorat! Tröst finns digitalt. På www.opera.se kan man se en hel del från GöteborgsOperan. Men det är aldrig det samma som ”the real thing”.  

Christer Elfversson, ordförande

GöteborgsOperans Vänner