Ordföranden har ordet – våren 2014

Göteborgspanorama. Foto: WikiCommons.

Göteborgspanorama. Foto: WikiCommons.


GöteborgsOperan har något för alla sina Vänner!

GöteborgsOperan – GO for it!


Vi hälsar Christer Elfversson välkommen, som ny ordförande i GöteborgsOperans Vänner!

Här på Hemsidan finns det nu ett stående avsnitt: ”Ordföranden har ordet!

Var så god, Christer – ordet är Ditt!
——————————————————————————————————————————————

”Aldrig i livet!” Så ville jag först svara när valberedningen undrade om jag ville bli ordförande i GöteborgsOperans Vänner. Jag bor i Mölle i Skåne och avståndet till Göteborg kändes som oöverstigligt. Det skulle bli omöjligt, att sköta ett sådant uppdrag på distans. Så hjärnan sa nej. Men strax därpå kom det kontraorder från HJÄRTAT! Då reducerades de 230 kilometerna till först 23 mil och sedan till 2,3 timmars restid. Så det blev ja. En gång i livet!

Christer Elfvensson - ny ordförande i GöteborgsOperans Vänner. Foto: Eskil Malmberg.

Christer Elfversson – ny ordförande i GöteborgsOperans Vänner. Foto: Eskil Malmberg.

Jag är hedrad och rörd. GöteborgsOperan och dess Vänförening är nämligen hjärtesaker för mig. Det har inget med förnuftet att göra. GO-vän har jag varit länge. Jag vågar t.o.m. kalla mig ”GOälskare” – observera binde-strecket!

Min kärlek till musikteatern i Göteborg går tillbaka till slutet av 50-talet. Då släpades jag med, i början motvilligt, till Stora teatern, där far och särskilt mor såg ALLT. Många grevar och furstinnor blev det. Operetterna avlöste varandra.

Första mötet med en opera var med Tosca. Jag minns bara en sak från den uppsätt-ningen, nämligen att golvet och bänkarna skakade när orkestern klämde i med Te Deum i slutet av första akten. Efteråt har jag fått veta, att det var en mycket modern iscensättning med handlingen förlagd till Mussolinis Rom. Evy Tibell gjorde Floria Tosca.

Under 60-talet såg jag allt som erbjöds. Jag extraknäckte t.o.m. scenen några gånger som statist. Ibland var jag ”grekisk yngling” – det hade varit svårare att gestalta idag – i Sköna Helena, ibland ”page” i baletten Labyrintlek – det hade kanske varit ännu omöjligare idag!

Under den tiden höjdes kvalitén ordentligt, inte p.g.a. min medverkan, förstås. Det var chefen Bernhard Sönnerstedt, som satsade rejält på opera. Från 1967 minns jag exempelvis en oerhört ambitiös festival, där det under två veckor framfördes tre egna operaproduktioner, Hoffmanns äventyr, Orfeus & Eurydike och Tosca, gästspel av Glyndebourne och en balettafton.

Kerstin Avemo - en favorit för Christer Elfvensson. Foto - Peter Knutson.

Kerstin Avemo – en favorit för Christer Elfversson. Foto – Peter Knutson.

Under 70- och 80-talen var jag inte alls så flitig i publiken på Storan. Jag flyttade till Skåne, barn och jobb tog upp mesta tiden. Från 1994, då GöteborgsOperan invigdes, vågar jag påstå, att jag faktiskt sett alla operor utom Rucklarens väg och flertalet musikaler och några dansföreställningar. Resan till Reims såg jag tre gånger, ”Don Carlos” fyra gånger och många av de andra föreställningarna blev det två besök på.

GöteborgsOperan har berikat mitt liv. Det låter förstås pretentiöst, men jag står för det. Bara under det gångna året har jag blivit gripen av Billy Budd, berusad av Kärleksdrycken och salig av ”Orfeus & Eurydike”. Senast blev dansföreställningen Spirit en hänförande upplevelse.

Yrkesliv?
I början av karriären – inte scenkarriären, alltså, för den tog ju snabbt slut – var jag gymnasielärare i Ängelholm – i svenska och franska. De senaste 25 åren före pensionen var jag lärarutbildare – i svenska, didaktik & pedagogik – vid Lärarhögskolan i Malmö, tio mil från Mölle. Jag känner till hur det är att pendla.

Erfarenhet av att vara ordförande?
Ja, ett tag var jag distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund. Nu är jag Kyrkorådets ordförande, fast jag sannerligen inte är varken kyrksam eller trosviss.

Mireille Delunsch, sopran i "Judinnan". Foto: AUDE BOISSAYE:STUDIO CUI CUI


Mireille Delunsch, sopran i ”Judinnan”. Foto: Aude Boissaye, Studio cui cui.


Familj?
Hustru Gunvor – också GO-vän om än inte lika fanatisk som jag – och tre utflugna barn, i Lerum, Lund och Hongkong. Barnbarn på all tre ställena. Min dotter i Lerum blev mycket glad när hon hörde, att jag tackat ja till ordförandeskapet. ”Nu kommer du ännu oftare till oss”, sa hon. Jag är osäker på om hennes man är lika förtjust…

Överförtjust är i alla fall jag över att ha fått detta spännande ordförandeuppdrag. Jag hoppas få träffa många av Er på våra medlemsmöten, på resor och förstås i operasalongen. Närmast ser jag fram emot ”Judinnan”. För en frankofil som jag är det upphetsande med ”grand opéra” från 1800-talet. Sådan spelas alltför sällan.

Får man som ny ordförande för GöteborgsOperans Vänner till sist framföra ett par önskemål om repertoaren?? I så fall skulle jag vilja nämna Brudköpet och Herr Arnes penningar. Båda har anknytning till mitt kära Göteborg!

Christer Elfversson

Ordförande i

cropped-go_vanner_logo_horisontell_jpg.jpg

 Panora rånhamnpiren i Mölle. Foto: WikiCommons.

Panorma sett från hamnpiren i Mölle. Foto: WikiCommons.

Annonser